Stödmur

Ett av våra större projekt hittills (nåja, friggeboden hade fler moment och mer "snickrande") – med tunga stockar och många många ton grus.

Men i dagarna kom äntligen stödmuren på plats. Nu återstår lite återfyllnad av jord och sedan kan man gå vidare till nästa projekt... 😅

Stödmuren är ett gediget bygge på drygt 25 meter totalt för att få bukt med sluttningen ner till vår gårdsplan. Byggd med 150x150 sparrar med ~45cm ovan mark där Nedersta raden är fixerad med 12mm armeringsstål som är slagna 1+ meter nertill i marken.

Därtill är bakdelen (ca. 50-70cm in) fylld till 80% av höjden med makadam. Däri finns en dräneringsslang i botten för att leda bort vatten. Jag valde även att fixera muren med geonät ungefär halvvägs upp i makadamen – dyrt som attan, men något många tyckte lät som en bra idé. En trapp passade jag på att att bygga in även det. Håller tummarna för att den kommer att stå så i alla fall ett par år framöver.

När idén drog igång så hade jag hoppats på kunna bygga med 180x140 slipers/byggtimmer. Men ack så svåra de var att få tag på. Så dessa sparrar fick bli nästa bästa. Kvalitén på dem var kanske inte alltid hundra (emellanåt något vridna etc.) med dög ändå fint till muren i slutändan.

Resultatet tycker jag passar lite bättre här ute än någon hypermodern betongmur á la L-stöd, vilket i slutändan kanske ändock skulle varit lite enklare (men dyrare...)

Inte riktigt bestämt slutfinish ännu, men förmodligen blir det någon slipersolja av en mörkare variant (svart slamfärg vore fint med, men tveksam till hur det står sig i längden med markkontakt.)

Steg ett var att ordna en bra grund. Fick bli grus med 0-fraktion som vi paddade ordentligt.

Dags att slå ner armeringsjärn. Tungt och tråkigt, men hjälper nog en hel del att hålla muren på plats.

Raderna fixerades med 8,5x240mm skruv. Stora rackare.

Nästan klar. Vinklarna var bland det svåraste momentet att få till. Lamporna är solcellsdrivna av en billigare variant som gör mycket för intrycket.

Äppelträd

Oj så svårt det är med trädgård har vi insett. Men vi fick i alla fall tummen ur och planterade tre äppelträd (Aroma om någon undrar) så att vi i alla fall kan ge oss en klapp på axeln att vi är igång. Vi har så många idéer men svårt att veta var vi ska börja, men detta är i alla fall alltid något.

De är en 3-årig variant (från Rångedala plantskola), så förhoppningsvis bär de frukt redan efter ett par-tre år.

Vi har en ny familjemedlem! 🐶

För drygt 7-8 veckor sedan hämtade vi hem en liten valp som numera bor med oss i vårt hus. Aston heter han och är en Kromfohrländer. Väntan har varit lång (började prata med kenneln redan i fjol) – men nu är han äntligen här.

Han stormtrivs här ute med oss där han i kan spana in tomten och har nära till skogen. Man kan lugnt kalla honom för en tidstjuv, som har ändå funkat bra med både jobb och husprojekt med honom som sällskap.

Aston och matte i skogen.